Vita kvarn i Rinkaby (eller som det heter på villbattingska bygdemålet Wida kwärn där dubbelv-et uttalas som ett o och ske-ljud tillsammans) dominerar ju hela Villandsslätten med sin höjd och sin säregna profil.
Det är en rolig historia förknippad med denna profil. Många Rinkabybor vet nog inte om hur denna profil har tillkommit men vi skall här rädda den från glömskan.
Den gamla värmyllan (väderkvarnen) brände ju ner någon gång under de första åren av 1920-talet och den skulle ersättas med en ny elektrisk kvarn.
Första våningen, den så kallade foten var intakt efter branden och kunde användas till att bygga nytt på, vilket gjordes, därav formen på bygget.
Byggmästare Albert Karlsson vidtalades att uppföra byggnaden. Ritningar skulle Anders Nilsson göra färdiga under tiden. Albert Karlsson fick beskedet att han kunde mura två våningar, med ett fönster på varje väggyta.
När murarna hade hunnit upp till takfoten så ville ju Albert Karlsson ha ritningarna så att han kunde veta hur dom skulle fortsätta med byggnaden. Anders Nilsson sa då att han skulle gå in och göra dom färdiga. Efter en stund kom han ut och räckte Albert Karlsson ett stearinljus som var format till någon krumelur i ena ändan. Du kan göra det på detta viset så blir det bra, sa han.
Lanterneringen uppe på taket var då med, för A3 hade köpt in sej med rättighet att ha eldledningsstation där, vid skjutningarna på fältet. Albert Karlsson fortsatte att bygga utan ritningar och resultatet skäms inte för sig där det står som ett minne från ett par hantverkare som kunde sina saker.
Författare: Albert Möllerstedt
Publicerad: IOGT-föreningens Hembygdens Jul 1973