Att vi i Rinkaby varit begåvade med en trumpetarsläkt är kanske nu föga känt. Den lilla tomt deras hus låg på var redan under sjuttonhundratalet avstyckad från den övriga bondejorden och hade begåvats med eget nummer, i vilket detta fall var nummer tolv. Tomtens storlek var i minsta laget, att döma av det där belägna husets storlek, som revs 1912, var den omkring tjugo meter lång och ungefär hälften så bred och då det var två källare under huset, båda byggda av gråsten var det antagligen avsett till två familjer. Huset var av den då vanliga typen för gathus med gavlarna i öster och väster och byggt av trä med halmtak.
De lantmätare och kartritare, som fullbordade den ekonomiska karstan där böndernas ägogränser klat och tydligt drogs, gjorde ett gott arbete men när det gällde för dem att finna nummer tolv sökte de förgäves. Någon av dem fann lösningen, trodde han. Norr om byn var en liten allmänning belägen mellan landsväg och järnväg, söder om det nuvarande Emil Perssons boningshus och då den på alla sidor var omgiven av mark, som betecknades med nummer tretton, kunde det ej råda någon tvekan. På de kartor, som då trycktes blev den begåvad med sitt felaktiga nummer. Tomtens verkliga plats är norr om den norra gaveln på nummer trettons västra uthuslänga.
I slutet av sjuttonhundratalet ägdes gatehuset nummer tolv av en man vid namn Sven Pålsson. Därefter övergick äganderätten till korpral Sven Krut vid Sallerups husarskvadron. Denne hade antagligen hamnat i Rinkaby på grund av att han var gift med en dotter till Per Olsson nummer tjugonio. Hennes namn var Karna och hon var född 1780. Krut var tre år yngre och dog 1858. Per Olsson hade utom Karna många barn, däribland en son vid namn Bror, som blev farfar till riksdagsman Ola Persson i Rinkaby.
Enligt förre landstingsman Per Olsson, till vilken jag står i stor tacksamhettsskuld, för handlingar ur vilket detta är hämtat, hade Karna och Krut en dotter vid namn Elna född 1818 och en son vid namn Per född 1821. Elna lät husets traditioner leva vidare, då hon gifte sig med trumpetaren Trued Strömberg, vilken var född 1819, och dessa båda hade i sin tur flera barn, vara av Ola, som föddes 1841 i sin tur övertog trumpetaryrket och som soldatnamn tog sig namnet Berg. En dotter, Karna, född 1842, Per född 1844, Nils född 1849, samt en dotter Hanna som var född 1851. Med henne försvann trumpetar-epoken i nummer tolvans hus, då hon gifte sig med en skomakare Persson och dessa båda i sin tur hade sönerna Viktor och Anton. Omkring 1912 då Hanna dog såldes huset och revs omedelbart och de båda sönerna lämnade byn, båda dog i Spanska sjukan 1919.
Den förut nämnde Sven krut hade en dotter Elna, som gifte sig med en man vid namn Sven Eriksson, vilken ägde halv nummer aderton, de hade flera barn bland dem Erik, som blev gift med en syster till Jon Mårtensson nummer tretton. De köpte av Jon en del av det så kallade fallet, där de byggde några nödtorftiga hus. De stannade där några år för att senare med sina bran utvandra till Amerika, där de slog sig ner i närheten av Canada gränsen öster om de stora sjöarna, de båda äldre levde ännu år1927.
Den förut nämnde trumpetaren Ola Berg lämnade hemmet, då hans syster Hanna övertog huset och gifte sig, och slog sig ner i nummer åttas boningshus, som ännu stod kvar på den gamla gårdstomten, som är belägen mellan nummer trettons röklador och Madenvägen. Antagligen döptes tomten efter honom till Bergsaplatsen, ett namn som ännu en och annan gång kan höras. Berg förolyckades någon gång under en segeltur på sjön i början av det tjugonde seklet. Huset flyttades senare till nummer nio, där Kurt Levin nu äger det.
Först under 1840-talet utkom en förordning att folkskolor skulle finnas i alla socknar i landet och kompetenta därför skulle anställas och då det huvudsakligen åvilade bönderna att både bygga anställa och avlöna dröjde de i det längsta med denna sin skyldighet.. Vid denna tid hade en korpral Lars Strömberg hand om undervisningen. Lars var bror till Trued Strömberg, han hade att gott anseende där han bodde på en tomt mitt i byn på nummer tjugoåtta. Han var fader till Hans Strömberg, som var sjukvårdskorpral vid dragonerna och bodde i Horna och till Ola Strömberg. Denne Ola övertog för en tid läraryrket efter sin far. Hans son Nils Strömberg slog sig ner i Nymö som möbelsnickare. Lars en annan son bodde i Viby och dottern Elna blev gift med Frans Melin.
Vad lärartjänsten i byn beträffade gick det år efter år utan att någon godkänd lokal blev anskaffad och när den äntligen stod till förfogande fanns ingen examinerad lärare att uppbringa och korpral Strömberg skötte som vanligt undervisningen. Först när Sven Trulsson nummer tretton hade för tjänsten skolade barn övertog en av dem, Jöns Rignell, posten.
Författare: Enar Jonsson
Publicerad: IOGT-föreningens Hembygdens Jul