Detta hände, när Jöns Bengtsson var 7 år och arbetade som ”vaitepåg” hos en bonde i Kiaby. Han var bara ett barn, tiden blev lång när han gick ensam bland sina djur. För att sysselsätta sig med något tog han blåbär, krossade dem mellan sina små händer och smorde in sig i ansiktet med den blå sylten.
Då han stod där mitt upp i sin lek, närmade sig en landå, kungens landå, ”vångaleet”. Morfar glömde av sin lek och rusade bort för att öppna grinden och kanske få en grindslant. Karl XV tittade, kanske med en road glimt i ögat, på en liten blå grindvaktare och lovade morfar, att om han tvättade sig och gjorde sig riktigt fin tills det, att kungen kom tillbaka, skulle han få en grindslant.
Morfar gick och tvättade sig i bäcken. Han gnodde med hjälp av sand, tvål hade han inte, bort den blå färgen. Det var inte lätt, men så småningom kunde man urskilja skinnets ursprungliga färg. När Kar XV kom tillbaka på sin väg hem till Bäckaskog stod morfar åter på pass vid ”vångaleet”. Han var nu ren och snygg och han fick den utlovade grindslanten. Kar XV passade också på att erbjuda morfar att följa med till Bäckaskog och bli i kungens tjänst. Morfar, som redan stod på fotsteget till landån, var inte sen at slänga benet över dörren för att kliva i. Men tyvärr var det fler, som hade något att säga till om. På marken stod bonden och drog i morfars jacka. Bonden drog ner morfar på marken, som skrikande och sparkande kämpade emot medan landån sakta rullade bort.
Men drömmen om Bäckskog och kungen hägrade för morfar dag och natt. Bonden fick alltid passa på honom, så att han inte rymde, och om nätterna fick han sova hos pigan, av samma orsak.
I hela sitt liv ångrade morfar, att han inte fått följa med Karl XV till Bäckaskog. Han hade ju kunnat vara lakej hos kungen. Tilläggas bör kanske att för grindslanten köpte morfar en ny mössa, och gissa om han bar sin mössa med stolthet. Den var ju köpt för kungapengar.
Författare: Asta Nilsson (publicerad i Hembygdens Jul 1967 utgiven av IOGT-föreningen Rinkaby).
Jöns Bengtsson var Margareta Martinssons mammas morfar. Och Asta Nilsson som har skrivit historian var kusin till Margaretas mamma.
Kung Karl XV
Källa: historiesajten.se