Det bör åligga Föräldrar och Målsmän hvilka hafva Barn åt sin vård anförtrodde, att efter fyllda 7 år insätta hvarje sådant barn i Skolan.
Ja, så står det inledningsvis i det första reglementet för Rinkaby sockens Folkskolor antagit å sockenstämma den 24 juni 1853. Detta är ett mycket intressant dokument och det ger oss en god bild över hur undervisningen bedrevs i vår by för något mer än 100 år sedan. Läsåret var uppdelat på två terminer. Den första räckte från 16 januari – 20 juli och den andra från 1 september – 16 december. Antalet lektioner per dag varierade så att man under november-februari läste 6 timmar om dagen, samt under övrig tid av läsåret 8 timmar varje dag d v s från kl 8 på morgonen till kl 6 på kvällen med 2 timmars middag.
Beträffande ämnen i skolan så känner man väl igen till namnen, även om metodiken och målsättningen givetvis var helt annan. När det gällde innanläsning skulle de stackars barnen känna till inte bar svensk stil utan också latinsk sådan. Kristendom intog en dominernande plats på schemat. Skoldagen såväl började som slutade med en mindre gudstjänst. Bönen förättades antingen av läraren själv eller av något barn ”som kunde denna helig handling värdigt utföra.”. Som grund för kristendomsundervisningen låg Katekesen ur vilken barnen till en början skulle kunna läsa innantill redigt och långsamt för att de efterhand skulle kunna hela Katekesen utantill samt ”enfaldigt” förstå vad de läste upp. Att eleverna dessutom skulle studera Hustavlan samt Laurenti Spörsmål och 2 timmar i veckan, på sin fritid, deltaga i kurkosång, gjorde inte livet lättare för dem.
Det som verkligen är intressant för kapitlet om skoltukten . Där står det, att läraren skall visa såväl ömhet som allvar samt vänja barnen vid anständighet och ludnad samt skall läraren vid behandling av barnen visa en sträng rättvisa. Att lärarna var stränga har vi ganska klart för oss, men rättvisan satt nog inte alltid i högsätet, utan ofta var det det största fläskstyckets rättvisa, som var rådande. I reglementet står det klart utskrivet att alla i skolan visade felaktigheter skulle straffas. Olika korrigeringsmetoder kom till användning såsom varning, nedflyttning från sin plats (skamvrån), förståndig aga, anmärkning i examenskatalogen och därmed sammanhängande offentligt tilltal av skolstyrelsens ordförande på examensdagen.
Den gamla goda tiden talar vi ofta om. En del människor anser att det var den era då barnen fick lära sig veta hut med hjälp av rottingen och en ihärdig lärare. Jag är dock inte säker på att de människor som upplevde ”den goda tiden” betraktade den som särskilt god, tvärtom. I vart fall ger inte gamla handlingar något bevis för att eleverna med någon större entusiasm gick in för skolarbetet, vilket framgår av det faktum, att skolk var mycket vanligt. Av terminens 180 dagar var det elever som skolkade hälften av tiden. Och det var ej heller ovanligt att man flydde från skolan efter förståndig aga.
Författare: Rolf Rosengren
Publicerad: IOGT-föreningens Hembygdens Jul 1967