Undertecknad anställdes vid Hercules Tegelbruk som tegelmästare den 1 maj 1957. Som tegelmästare varade min anställning till den 31 jan. 1968, när företaget upphörde. Jag skulle vid behov även kunna tjänstgöra vid Önnestads Tegelbruk som var i firmans ägo.
Under min tid som arbetsledare var ett 60-tal arbetare anställda fördelade vid maskiner, vagnar och lertag. Leran transporterades från lertaget på tippvagnar och räls och kunde vintertid vara problematiskt att få fram till tegelbruket. Leran som vi arbetare med var av sådan beskaffenhet att ju mer den ältades ju blötare blev den. Det fordrades därför massor av torrmalning för att styva upp leran för att få den formbar. Detta var särskilt viktigt vid tillverkningen av rör.
Tillverkningen under mina anställningsår var taktegel som upphörde i början av 60-talet samt rörtillverkning, murtegel och under korta perioder fasadtegel. Kapaciteten under en 8-timmarsdag var 25.000-27.000 mur- och fasadtegel, 35.000-40.000 2-tums, 27.000 3-tums rör och 16.000 4-tums rör varefter antalet minskade efter storleken på rören. Från 2-tums till 10-tums rör tillverkades. Behandlingen av rören måste vara så skonskam som möjligt enär dessa var mjuka när dom kom från pressen och skulle handplockas. 2-tums, 3-tums och 4-tumsrören placerades liggande på så kallade lattor, medan från 5-tums och vidare uppåt i storlek placerades stående på grund av tyngd och storlek sjönk ihop om de skulle placerats liggande.
Rör och tegel transporterades sedan med avsättningsvagnar till torkplatser över ugnen eller särskilt byggda varmluftstorkar för att torka. När sedan godset torkat skulle det återigen handplockas för att sättas i ugnen och brännas. Bränningen skedde i en ringugn och vid en temperatur av ca 900 grader när det gällde taktegel, rör och murtegel. Fasadtegel krävde däremot mellan 50-100 grader mer. Bränslet bestod av kolstybb.
Eldningen svarade brännaren för och skedde från toppen på ugnen genom att luckor som var placerade 5 st i bredd och 12 st på längd skulle öppnas och eldas (60 st) varje halvtimma från 18.00 – 06.00. Läsarna får själva räkna ut hur många luckor som lyftes och eldades under ett skift.
Jag lyfter på min mössa för alla de tegelbruksarbetare som arbetat både på Hercules och Ugerup både före min tid och under min tid som arbetsledare. Det arbete de utfört som till 99 % var manuellt var ett mycket hårt arbete på grund av värme, damm, aska och transportsätt.
Minnena brann inte upp samtidigt som Hercules Tegelbruk.
Författare: Artur Nilsson
Publicerat: IOGT-föreningens Hembygdens Jul 1981