Det låg ett hus, nära kyrkan och mycket nära Sissas hus, där nu författarinnan Eva Waldemarsson har sitt sommartorp (adminanteckning: lilla torpet precis utanför den norra kyrkomursporten). Det låg så nära att Backa-husets västra gavel nästa stötte ihop med Sissas hus.
Backa-Nissen och Sissa drog inte jämt, men när åskan drog fram över byn, då var Sissa rädd, då smög hon sig ut om en liten dörr, på östra sidan och ville gå in och söka tröst i Backahuset. När Nisse såg henne komma öppnade han sin dörr och skrek: ”Jaså, de åskar nu, ja, in me de dau”. Men blev det långt mellan åskbyarna kom inte Sissa, då var det ovänskap till nästa åskby.
Söder om Backa-huset var en stor öppen brunn där badade gråsparvarna flitigt och flög bort i stora flockar när vattenhämtarna kom med sina spannar. Varje morgon tog Nisse en promenad om hörnet, kom förbi vårt, stannade till ett tag, hälsade med ett vänligt ”goddag fröken”, och så knep han ihop det ena ögat. Eftersom jag hade bruna ögpn, skulle han visa att det hade han också. Men jag visste att han hade ett brunt öga och ett blått. Det var det blåa ögat han knept ihop, det var väl knepigt. Hans hus var enkelt men tjänade till bostad det mesta av hans levnadstid. Han kom senare till åderdomshemmet i Fjälkinge, där han trivdes gott, men lär ha yttrat, att det värsta var att det var ett fruntimmer som badade honom.
Så lämnade han så småningom jordelivet, huset såldes på auktion till snickare Samuel Andersson, om jag minns rätt var priset 2:50. Det revs sedan ner och det blev mer plats för grannarna. Jag har ett kort av det halmtäckta huset, en person såg det och frågade var i Afrika det var ifrån, liksom det liknade en negerhydda, men vad gjorde det, där levde Backa-Nissen nöjd med, som det var. Han hade väggar omkring sig, tak över huvudet, en säng att sova i. Han visste att några stenkast därifrån skulle han en gång få en ännu enklare boning.
Ja, Backa-Nissen var min barndomsgranne, och för mig en oförarglig sådan. Osökt kommer jag att tänka på Anna – Maria Lenngrens dikt, där det står:
”Palatsen åt de höga och glädjen åt de små.”.
Författare: Maja Palmqvist
Publicerad: IOGT-föreningens Hembygdens Jul 1969.