Rinkabys Historia

                          -  samlade historier från Rinkaby, Skåne.

               

Dä taltes förr meed om öd i Viby skolle ha fonnets ojn sme som ojn gång gjorde ojn motorcykel. Da va lagnt ingen da fanns not tocke å köba. Da skolle ha vatt ojn rektet bra maskin. Smeen konne ju köra nom, men ingen anen feck röra den. Ojn gång hade smeen ojn gesätt oppifå skobackarna, o han va rätt så försekommen. O så hände da se, öd når smeen ojn da inte va hemma, så to gesällen å satte igång motorcyklen o körde ud på vajen o akte åsta. O da bragade ivaj, så da hade då ingen konnat springa te skees mä nom.


Ojt laint bojde körde paugen pau ojn dojl smavaja udeikring. Men naur han sin skolle stanna, så konne han inte. För han hade inte taad reda på hår alla kranana sad. Så da va inget o göra än bara köra te bensinen to slut. Når så gesällen hade kört igenom holja Viby flore gånga, så to han vajen te Fjälkinge. Där ve geschivaregården konne han vänna, o for sin ud te Rinkaby. Där bar dä opp och nor för Maagadan fämtan gånga, o ront Krogakarran holia lainge, o sin ivaj te Viby ijen.


Överöllt sto da fölk o glodde på nom, o ondrade ha da konne va for not som for ivaj på daj viset.


O tur va vajl dä öd da va så bra vajala den dan. Paugen konne ju rojnt au inte kommet te rätta ijen. Ja en kan då rakt inte begriba horr paugen barra konne fau sådant i hudet. Han va ju ingen tjältring, udan skicklig och snäll annors. Men tebaga i Viby tyckte han da va förarglet o köra te Fjälkinge fler flor gånga. Så han akte ud på Schänn Måns klöverstecke o körde dar i stället. Når gesällen akter ont där, kom hans moer o skolle gå te nom mä meaftan. O når hon så sin paug aga ront oå da viset, så hade hon närapå schimlat. Så hemskt så dä ud.


Han konne ju inte stanna o ajda som vettet fölk, udan moren feck kasta smörmadana te nom rätt ud i loften. O di fångade han mä den vänstre näven, vänsterhänt som han va, den avuringen. Når han hade ajdet opp smörmadana, så körde han ront där hojla dan änna te koillen. Då geck motorcyklen nor i jysselkarran o ble ståanes där, så paugastackalen äntligen konne få gå hem.


Di sa öd smeen ble så galen år han kom hem, så han slo itu motorcyklen. Ja, tocken stölle to paug o bära se öd. Fast de va ju synn öd smeen slo isönner stelaschet, dä hade vatt bättor om dä hade kommet i rättela ijen.


Dä ä då sanning alltihob, för dä kom te vedanes naur min bror tjänte draing i Viby ojn gång.


Författare: Albin Persson

Publicerad: IOGT-föreningens Hembygdens Jul 1976












Jösse Skytt berättar - på Gälltoftamål