Rinkabys Historia

                          -  samlade historier från Rinkaby, Skåne.

               

Direktör Ola Perssons anteckningar år 1924.


År 1840 slutfördes mätningen av Rinkaby by, men ägodelningen fastställdes först 1845, således ett år innan jag föddes. Min mor var född 1818, hennes föräldrar innehade bostället Nr 17-22, där byggnaderna ännu äro kvar på samma ställe. Hon mindes väl de olika gårdarna, huru de voro belägna och hur de sågo ut i hennes barndom, hon mindes även en del av dess invånare. Samtliga husen lågo kvar då jag 1852 började skolan och jag har ännu i livligt minne deras utseende och hur de benämndes. Den gamle korpralen Lars Strömberg, som bodde å tomten som nu tillhör nr 28, skulle varje dag gå förbi mitt hem, då han gick till skolan, där han var lärare och som jag var nybörjare visade han mig mycken vänlighet. Han kom vanligen in och hämtade mig och det var till stor glädje för mig, då jag fick komma i hans sällskap till skolan. Mina föräldrar, som då voro jämförelsevis välbärgade, kunde bjuda honom på en kaffegök, innan vi anträdde färden. Strömberg var mycket sträng och det fanns väl inte många av hans skolbarn, som icke fått smaka karbasen, dock kan jag ej minnas att jag bedrövat honom så, att han fått anledning till att klå mig. Det hade redan vid den tiden blivit i lag förordnat att examinerade skollärare skulle finnas och Jöns Rignell hade tillträtt tjänsten i Rinkaby, varför han efter första året tog hand om min undervisning. Mina föräldrar hade gått i s k kringgångsskola i gårdarna och mor hade haft tillfälle att bli bekant med de olika lägen, där dessa gårdar då voro byggda.


Nr 1 var belägen helt nära kyrkan så att den ena väggen kunde utgöra kyrkogårdsmur. Gården ägdes då av Fajer Mattsson och vid dess utflyttning delades den mellan bröderna Matts och Jöns Fajersson, då denne senares lott förlades invid gränsen till Horna by (nuvarande Rörbäckagården).


Nr 2 och 27  (Norregård) hade blivit sammanslagna före utflyttningen till Anders Svensson, som då var ägare, fick flytta till norra gränsen intill Legeveds by, men efter svårigheter med hans ekonomi blev hans del av nr 2 såld till Mårten Svensson. Försäljningen skedde exekutivt, vilket framgår av handlingar som äro kvar från den tiden. Den andra ¼ mtl, nr 2 frånskiljdes före flyttningen och ägdes av Per Svensson, som byggde gården intill den gamla bygränsen norr ut.


Nr 3 och 23 voro tillsammans vid flyttningen och ägdes av en gammal man, som hette Nils Olsson. Han son Ola Nilsson hade före mitt minne övertagit gården och flyttat ut den på de s k hampåkrarna, där han fick ett skifte samt längre söder ut ett ängskifte. Denna gård ansågs vara en av de bästa, den utgjorde 3/8 mtl.


Nr 4 hade troligen tidigare varit ett gatehus, som blivit tillagt nr 5, vilket ägdes av Sven Håkansson vid utflyttningen.


Intill nr 5 nära kyrkan låg nr 10 kallat ”Bo´s”, som köptes av Sven Håkansson och flyttades tillsammans öster om vägen till Kristianstad och Åhus.


Nr 6 ägdes av Truls Månsson, fader till husmannen Nils Trulsson och dennes broder Måns (Magnus). Denne sistnämnde blev präst och tog sig namnet Holm. Han omtalades som varande en ovanligt begåvad men mycket originell man och många egendomliga berättelser om hans handlingar och hans livsöde kommo till. Holm blev kyrkoherde i Blekinge (Åryd och Hällaryd), var gift och hade en dotter. Han reste en dag bort från sitt hem, ingen visste varthän och kom aldrig tillbaka oaktat många efterforskningar. En dotter till Truls Månsson blev gift med Fajer Svensson, som övertog gården och sedan lämnade den till sin svärson Sven Andersson, som i sin tur sålde den till Nils Olsson å nr 29. Denne flyttade båda gårdarna tillsamman, där de nu äro belägna på nr 6. (nuvarande Sandsjöborg, där Arna & Lennart Östh bor).


Den andra delen av Nr 6 ¼ mtl ägdes av Berta Andersson, som även ägde Nr 24. Detta sistnämnda var då icke skatteköpt, vilket dock skedde senare någon gång på 1860-talet. Berta blev gift med Nils Svensson från Viby, broder till Åke Svensson och Abraham Svensson. Nils Svensson var fader till Ola Söderberg, Söderbergsnamnet var från äldre släkten.


Nr 7 var beläget öster om nedre byvägen mitt emot nr 8, 1/8 mtl nr 7 ägdes av Nils Fajersson, Riksdagsman Anders Nilssons far. 1/8 mtl nr 7 ägdes av Sven Persson, som flyttat hit från Öland, han var gift med en syster till min morfar. Sven Persson hade en dotter Hanna, kallad nr-sjus Hanna, hon blev gift i Önnestad och mor till Sven Persson, Villa Emmi därstädes. Efter Sven Persson köpte Valdemar Persson nr 7, 1/8 mtl, som tillsammans med nr 20 utgjorde den gården, som nu innehaves av Nils J Valdemarsson. Nr 8 är ett av de hemman, som behållits i släkten. Ola Svensson köpte nr 5 och 10 av Tuve Olsson, som gift sig till hälften av dessa med Hans Olssons dotter Anna. Den gården övertogs då av Ola Svensson, byggnaderna på nr 8 revos ner några år därefter och jorden brukas nu tillsammans med nr 5 och 10 och innehaves av Sven Olsson.


Nr 9 var på sin tid en av de större gårdarna i byn, men delades mellan syskon och har sedan sålts ut i flera lotter av äng- och vångskifte.  (Norrbacka).


Nr 10 (Bygården, Gittes) är förut omnämnt, en del av detta hemman ägdes av tvenne bröder, Jöns och Nils Håkansson, den senare flyttade gården till vångskiftet norr ut, där gården uppbyggdes mellan nr 9 och 1 och 14. Någon tid därefter revos dock byggnaderna ner och såldes. Mårten Svensson köpte då boningslänga, som flyttades till nr 2, där den ännu finnes kvar. Jorden är lagd till nr 9.


Nr 11 (Sjövången) är förmodligen en av de äldre gårdarna, som tidigt utflyttades. Den ägdes först, enligt vad min mor minnes, av Måns Ring, som omtalas själv ridit ut för rusthållet. De flesta av bondsönerna, som icke övertogo hemman, fingo taga tjänst som knektar. De många olika tillnamn, som de fick taga sig, bära vittne därom.


Nr 12 var ett gatehus med fri tomt och ansågs i den tiden som mycket värdefullt. Det ägdes av korpralen Sven Krut, som var gift med en syster till min farfar. Trued Strömberg blev gift med Elna, dotter till Krut och Sven Eriksson å nr 18 med den andra dottern.


Nr 13 (Friskatorpet) och 26 hade varit prästgård den tid då kyrkan disponerades av församlingen, den kom dock tidigt under hospitalet i Åhus, dit såväl kyrkan som prästgården övergick och fick erlägga tionde. Gården har ej hört till rusthållen utan erlagt tionde hospitalet även efter grundskatternas avskrivning. Innehavare av nr 13 och 26 var Truls Jönsson, fader till Jöns Trulsson i Rinkaby och Anders Trulsson i Horna samt Sven Trulsson, som övertog föräldrahemmet. Hans efterkommande voro sönerna Nils, som kallade sig Rignell och efter sin studentexamen blev tjänsteman vid telegrafstationen i Kristianstad, Mårten Svensson, som köpte nr 2 och blev senare min svärför. Jöns antog i likhet med brodern Nils namnet Rignell och blev folkskollärare i Rinkaby. Per Svensson övertog gården efter fadern. Systrarna voro Kersti, Marna och Anna. Kersti blev gift med Per Rosenlund och de togo emot en tredjedel av gården, som sålunda blev betydligt mindre. Per Svensson sålde sedan till Jon Mårtensson från Linderöd, som lämnade den till sin son, nuvarande innehavaren Jöns Johnsson.


Nr 14 (Massagården) har jag redogjort något för vid nr 1, att dessa båda hemman nr 1 och nr 14 blevo sammanslagna berodde kanske något på att Sven Matsson blev gift med kusinen Ingar, dotter till Jöns Fajersson, Matts Svensson, son till Sven Mattsson övertog sedan gården, bröderna Nils, Jöns och Sven blevo kvar hos Matts och biträdde vid jordbruket. Efter det Matts  avlidit 1908, ägdes gården av bröderna och arrenderades av Nils.


Nr 15 ägdes vid mätningen och vid utflyttningen av gårdarna av Nils Fajersson, som samtidigt var ägare till 1/8 mtl nr 7. Han lämnade nr 15 till sonen Sven Nilsson, som var gift med en syster till Per Larsson Gälltofta. Nils Fajersson brukade därefter 1/8 mtl nr 7 och byggde en mindre gård, där nu Elna Mårtenssons hus är beläget. En av längorna till denna gård låg intill byvägen och som den var mitt i byn, voro alltid alla bystämmor där, dit åborna kallades genom tutande i byahornet. Efter en följd av år, då Nils Fajersson blivit änkling, lämnade han nr 7 till sin son Anders Nilsson, som blev en märkesman inom Rinkaby även i länet. Han var kommunalordförande och nämndeman i många år samt riksdagsman i 15 år. Han hade på sin tid stort förtroende på många områden. Han hade erhållit undervisning i den s k Lancasterskolan i Åhus och var mycket kunnig i skrivning och räkning efter den tidens förhållanden. Under sin ungkarlstid, var han ofta på lediga stunder sysselsatt med att rita och måla födelsedagskransar, som då voro mycket i bruk till minnesgåvor och gratulationer. Detta röjde en viss konstnärlig begåvning. Boutredningar och auktioner togo även mycket av hans tid i anspråk. Han flyttade föräldrahemmet dit där nr 7 nu är och innehaves av dottern Bengta och hennes man Johan Svensson. Anders Nilssons var gift med Elisabeth Fagerström från Åhus och hade fem barn, varav Bengta och Anna äro i Rinkaby, Jöns och Hanna reste till Amerika och Sven bodde i Sölvesborg.


Då Sven Nilsson efter några år sålde nr 15 till Sven Andersson, som i många år regerade där som en av de mera betydande i samhället, var kyrkovärd i flera år och hade en viss benägenhet för att vilja styra i allt inom socknen. Sven Andersson hade en enda son Mårten. Denne blev gift med änkan efter Erik Mårtensson i Viby och övertog gården nr 8 därstädes samt senare även större delen av nr 15 här i Rinkaby. Han hade med sin vackra hustru fyra barn. Han dog dock i jämförelsevis unga år. Sven Andersson byggde upp en gård på ett skifte han hade vid furuskogen. Denna gård brann ner, varefter jorden exproprierades till skjutfältet. Genom dessa händelser hade Sven Andersson räddat en del av sina tillgångar, varför det blev något över till barnbarnen.


Nr 16  (Alfåkra) ägdes av nämndemannen Nils Nilsson och flyttades till Horna bys gräns väster om nr 1. Nils Nilsson var gift med en syster till min farfar och Ola Persson å nr 29. Hon hade med sin man en enda dotter, som blev gift med Måns Eriksson i Horna. Dessa hade flera barn tillsammans, men efter det Nils Nilsson blivit änkling gifte han om sig och hans tillgångar gingo till största delen till hans andra hustrus arvingar. Nr 16 ägdes nu av Alfred Persson, som övertagit det efter sin fader Per Nilsson. Denne var från Horna och köpte gården av Nils Nilsson år 1870 för en summa av 15 000 kronor. Denna gård är nu ombyggd och i mycket gott skick. Per Nilsson var gift med en syster till min hustru.


Nr 17 och 26 var bostället (Qvicks), som ännu ligger kvar på den gamla platsen. Min morfar kom från Vinslöv och arrenderade gården, hans brors dotter blev gift med Sven Johnsson i Vinslöv och mor till professor Henner i Lund. Min morfar Jöns Larsson, kunde icke lämna stället till någon av sina barn, de voro fyra döttrar och en son Lars. Denne ville ej stanna hemma utan tog arbete vid byggen i städerna. Han kom dock efter någon tid tillbaka och gifte sig och bodde i ängarna. Han hade en son, Jöns Larsson, som bodde i ett hus på ängsskiftet till nr 2. Denne reste år 1885 till Amerika med sin hustru och många barn. Det gick dock bra för honom där och han uppnådde en god ställning.


En syster till min mor kom till Kristianstad och blev gift med en åkare Blom, de hade ej barn efter sig. En annan syster reste till Amerika. Bostället fick en annan arrendator och det blev Ringfelt, som var kyrkvaktare och ringare i Rinkaby. Han hade även ett hus nära kyrkan och bodde där, han hade flera söner och alla blevo dragoner. Dessa voro: Mårten Luft, Nils Qvick, Anders Fast, Jöns Frid och Tuve Svan. Luft reste till Amerika, Qvick övertog bostället och han har efterlämnat det till sin son Per, som nu innehar byggnaderna och en mindre del av jorden. Större delen av domänstyrelsen utsåld till tomter och smålotter. De övriga Ringfelts söner hade ej lämnat barn efter sig. Det var en egendomlig familjeblandning från Ringfelt. Denne blev änkling och hade de fem dragonerna, han gifte sig sedan med änkan Boel. Som hade två barn, dessa voro Svenborg, som sedan blev gift med Qvick samt Sven Mårtensson som blev gift med Ingar, en dotter till Ola Persson å nr 29. De hade en tid hemmanet nr 18. Ringfelt hade sedan med Boel två flickor av vilka Bengta ännu lever och är nu 87 år gammal.


Nr 18 ägdes vid gårdens utflyttning av två bröder, Jöns Eriksson och Sven Eriksson, som byggde vardera sina gårdar, där de delvis ännu äro kvar. Jöns Eriksson var den nordliga, han var gift med en syster till Ola Månsson å nr 11. De hade flera barn av vilka endast Pernilla lever och är över 80 år. Sven Eriksson var gift med en dotter till Sven Krut å nr 12, de hade flera barn. En dotter var gift med Nils Persson, som bodde å nr 2, en son Erik var gift med en syster till Jon Mårtensson nr 13. De reste till Amerika. Per Svensson, som förut någon tid innehaft nr 13, köpte gården och bodde där till 1875, då jag blev ägare till den, efter det jag innehaft den endast några år sålde jag den till Andreas Jonasson från Viby och han åter till änkan efter Tuve Olsson, Anna å nr 9. Jöns Erikssons del köptes av Ola Lager, en broder till Per Qvist. Lager hade gården i många år. En dotter till honom som hette Karna gifte sig med Per Rosenlund, en son till Rosenlund å nr 13. Ola Lager och hans hustru kunde ej enas om försäljning men då Lager den tiden ägde två delar och hustrun den tredje sålde Lager sin del till Rosenlund och Karna. Lagers hustru sålde sin del till sonen Per och uppdelningen skedde efter en del stridigheter. Per Rosenlunds hustru dog och han reste till Amerika. Jag köpte därefter deras del, som jag ännu innehar. Per Lager sålde vid en tillfällig penningförlägenhet sin tredjedel av nr 18 till skräddaren P Daun och handlanden Sven Mårtensson.


Nr 19 ¼ mtl ägdes från mitt och min mors minne av en äldre man kallad Bonas Sven, som var väldigt tjock och egendomlig. Han hade överlämnat gården till äldste sonen Truls, som var gift med en kvinna från Åhus, hon trivdes aldrig riktigt bra i Rinkaby. De hade två söner av vilka Nils och jag voro lika gamla, Erik var ett par år äldre. Vi hade ofta mycket roligt vid deras hem. Bland annat hade de en stor håla mitt på gården och där var nära nog alltid fullt med vatten. Ett svintråg eller en balja använde vi såsom fartyg och det var ofta vi gjorde haveri och kommo i det sura vattnet. Det blev då att bege sig hem och få en avbasning. Truls Svensson flyttade till Åhus, där han blev Skeppstimmerman, vilket han var mycket händig till. Hans båda söner Erik och Nils blevo murare, kommo sedan till Stockholm och blevo byggmästare, efter hand förmögna och hade gott anseende. En yngre broder hade de, som icke var normal till förståndet, vilket var till stor sorg för bröderna. Jag har många angenäma minnen från de båda Åström, som de kallade sig, sedan de blivit utlärda gesäller i sitt yrke. En äldre broder till Truls Svensson var Mårten, som blev gift med en syster till Ola Söderberg och hade nr 6 och nr 24 i flera år. Jag var dräng hos dem i tre år, de hade många barn, men såvitt jag vet endast en som ännu lever, Elna som bor här i Rinkaby. En tredje broder till Truls hette Jöns. Han var inte fullt tillräknelig och fick följa med som ett inventarium i gården, då den såldes till Ola Månsson. Då Anders Nilsson, som var född å nr 6 gifte sig med Hanna, en dotter till Ola Månsson övertogo de såväl nr 19 som nr 11 och efter Anders Nilssons död har gården ytterligare tillökats genom ett skifte från Nr 2 så att det är nu den största i byn. Den brukas av sonen Nils Andersson, som med modern och systrarna hålla det hela väl tillsamman och allt i god ordning.


Nr 21, Måns Fajerssons, delades vid utflyttningen till de båda Måns och Sven, som flyttade gårdarna var för sig, men byggde nära intill varandra. Det är den gården Måns byggde som ännu är kvar och äges med en del av jorden av Sven Nilsson, som är sonson till Måns. De gick något olika för bröderna Måns och Sven Fajersson med det ekonomiska. Sven måste efter några år sälja sin gård till Måns, denne senare hade två söner, Nils och Per. Dessa voro mycket arbetssamma och med deras moders huvudsakliga hjälp hade de vid arvsskiftet efter föräldrarna en rätt stor förmögenhet, som de alltjämt under deras tid ökade. Svens barn voro flera och flyttade åt olika håll. En lär ha varit byggmästare i Stockholm, men hans avkomlingar känner jag icke. En son till Sven Fajersson var Fajer Svensson, som bodde i Rinkaby till sin död, han var för alla mycket bekant. Från mitt första minne var han dräng hos Nils Hansson å nr 28, han ansågs vara den bästa och starkaste dräng i byn. Han var rätt förmögen och även frireligiös. Hans piga Karna och Fajer blevo bekanta och Östring testamenterade sin förmögenhet till dem då de gifte sig. Östring hade en gammal syster, Nilla, och efter hennes död styrde Karna och Fajer om huset. Fajer blev allt mer hängiven åt läseriet och vid de många möten, som höllos hos Östring, började Fajer uppträda som talare och kolportör. Jag hörde honom många gånger då jag var barn. Då han även hade god sångröst drog han till sig många åhörare. Fajer köpte 1/16 mtl av nr 23, som då såldes ut, och skötte det i många år. Han efterlämnade tre söner, två av dem följde icke i hans fotspår. Nils Månsson övertog sina föräldrars hem och genom sparsamhet ökade han på de ärvda medlen. Han var gift med Per Mårtenssons Elsa från Horna och hade med henne fem barn av vilka fyra leva. Det är inte synbart att de öka arvegodset.


Nr 23 kallades Ola Fajers, den gamle, som jag minns hette Nils Olsson, hans son Ola Nilsson hade övertagit gården, där ännu något är kvar. Ola Nilssons hustru var från Sölvesborg, syster till Ola Lagers hustru Anna samt även till modern till byggmästaren Svante Svensson, som byggde Frimurarhotellet i Kristianstad. Mor Elna var en frisk och duktig kvinna och mannen Ola Nilsson var mycket stor och kraftig, deras barn även mycket kraftiga, men de syntes inte vara hågade till att använda sina krafter för nyttiga ändamål. Den äldste, Fajer, övertog hemmanet, han fick svårigheter med sin ekonomi och trasslade till sina affärer samt skrev själv borgenärers namn på en lånehandling samt lyckades övertala hovpredikanten Adrian, som en tid var ordförande i Sparbanken, att bestyrka lånehandlingens riktighet och därmed fick ut lånesumman, varefter Fajer skyndsamt avreste till Amerika och två av deras systrar, Anna och Sissa, följde efter dem. Sven var den enda av syskonen som blev kvar. Han hade fått en svårartad höftskada, som länge höll honom på sjukbädden. Efter denna tid ändrades hans levnadssätt. Han gifte sig och blev fader till flera friska och duktiga barn, han fick dock arbeta för familjens uppehälle det oaktat han var mycket halt efter sin sjukdom. Han ägde 1/16 mtl nr 23, som han efterlämnat till änkan och barnen. Nr 3 köptes av Jöns Truedsson, som byggde på ängsskiftet och utgöres nu av en gård för sig själv.


Nu 24 äges nu av AB Herkules, som även innehar en del av nr 3 Viby och där uppbyggt ett stort modernt tegelbruk.


Nr 25 ("Gunnars Gård", nu äges av Britt & Kjell Olsson) äges vid utflyttningen av två systrar, som delade jorden och byggde vardera sin gård. Den ena systern blev gift med Sven Mattes och den andra med Ola Luft. Sven Mattes sålde gården till Niklas Truedsson från Glimåkra, dennes hustru dog och hans levnadssätt var nog därefter icke det bästa, han fick göra konkurs och riksdagsman Anders Nilsson köpte då den delen av nr 25. Det var den första konkurs, som jag minns från Rinkaby. Den andra delen av nr 25, som Ola Luft och hans hustru innehade, övergick efter hustruns död helt till de båda sönerna Sven och Tuve Olsson. Luft var icke delägare i gården, som var moderns arvslott. När Sven och Tuve blevo myndiga övertogo de gården och deras fader fick undantag. Sven Olsson gifte sig med Sven Trulssons dotter Marna och övertog föräldrahemmet. Tuve, som i flera år var ungkarl, gifte sig med Hans Olssons å nr 10 dotter Anna och övertog  hälften av nr 5 och nr 10, den andra hälften hade svärfadern Hans Olsson. Bägge sålde sedan, dels till den andra svärsonen Bonde Nilsson å nr 28 och dels till Ola Svensson å nr 8, som då fick byggnaderna och vångskiftet. Tuve Olssons, som var en mycket duglig jordbrukare, köpte sedan nr 9 där han efter något år dog barnlös. Hans änka Anna blev sedan gift med Ola Esbjörnsson och hon överlevde även honom. Bägge deras arvingar fingo dela arv efter dem sedan de fullgjort betalningen till Tuve Olssons halvsyskon.


Nr 27 (Norregård) är omnämnt i sammanhang med nr 2. När 27 äges nu av Anders Svensson, en son till Sven Olsson, som vi i många år varit grannar till samt hade ett gott och minnesrikt umgänge med.


Nr 28  som låg kvar å den gamla tomten, var den sista gården som utflyttades från sin gamla plats. Den ägdes vit mätningen av Nils Jeppson, hans dotter Anna blev gift med Nils Hansson från Åraslöv, en broder till min svärmor och son av nämndemannen Hans Olsson. Nils Hansson ansågs i min barndom vara den bästa jordbrukaren, hans redskap voro alltid bäst av alla. Han kostade mycket på jordbruket, körde sten från backarna ned till ängen och lade gärdesgårdar. Han fick dock icke tillgodogöra sig kostnaderna som han nerlagt, utan dog tidigt medan ännu barnen voro omyndiga. Förmyndarna, till min svärfar Mårten Svensson och Bonde Larsson i Nymö, nödgades sälja större delen av ägorna och det var endast tomten med byggnaderna och sanskiftet, som äldste sonen Bonde kunde köpa, när han blev myndig. Han flyttade gården till sandskiftet, där den nu är. Han köpte sedan, när han gifte sig med Hans Olssons dotter Hanna, hälften av ängsskiftet nr 5. Senare köpte han även vångskiftet till Per Svens nr 2, då detta hemman delades och såldes i smålotter. Bonde Nilssons arvingar har nu det hela gemensamt och svärsonen Ola Andersson arrenderar de övriga arvingarnas lotter.


Nr 29 var det sista numret i bysamhället på gårdarna och nr 33, som en tid figurerade genom processer och rättegångar, hade varit ett gatehus, som tillagts övriga gårdar. Nr 29 låg kvar vid tiden för mitt första minne, min farfar var född där och mina föräldrar talade gärna om deras minnen därifrån. Ola Persson var äldst av bröderna, min farfar hette Bror, det var även flera systrar till dem, en var gift med nämndeman Nils Nilsson å nr 16, en med en sjökapten i Åhus, en med Sven Krut å nr 12. Det var en syster, som var gift och mor till Per Qvist och Ola Lager, denna vet jag ej mera om. Ola Persson hade flera barn, Nils som fick gården och som från honom gått till hans efterkommande, Hans Olsson å nr 10 och Anders Olsson, som hade bostället i Håslöv, där nu trädgårdsmästarens är samt Per Olsson, som reste till Amerika. Döttrarna voro Hanna, gift med Sven Nilsson å nr 8 och mor till Ola Svensson samt Ingar, gift med Sven Mårtensson. Hon dog på nr 18, var mor till Mårten Svensson i Håslöv m fl. Nils Olsson var gift med Pernilla från nr 8, hon var min gudmor och hennes minna har jag haft med mig genom hela mitt liv, lika väl som då jag var barn och gick i skolan som då jag skulle konfirmeras eller skulle ut som beväring, visade hon nästan moderlig omtanke om mig.


Jag har återgivit något ur minnet om Rinkaby, som många av de unga icke veta om, men Rinkaby har ju även sin historia från ännu tidigare år, då det var många ödehemman och från den tiden då bönderna här voro ugedagsbönder till Gälltofta säteri.



Anteckningarna har lånats av Enar Jonsson. Publicerat i IOGT-föreningens Hembygens Jul 1973.

Riktigheten av uppgifterna har vi ingen möjlighet att bedöma. Många av namnen kan läsaren se på gravstenarna på kyrkogården i Rinkaby.




Mina första minnen av Rinkaby från 1850-talet