Rinkabys Historia

                          -  samlade historier från Rinkaby, Skåne.

               

Revyvisa av fröken Irma Hermelin till Rinkaby Rödakorskrets luciafirande år 1944.


Om alla vill lyssna skall jag sjunga en sång

Men det vill jag lova den skall ej bli lång

Den handlar om Rinkaby, om folket där bor,

Och lite om vad där växer och gror.


Alla är vi med i den lilla refrängen

Alla är vi med ifrån herreman til drängen

Alla är vi med både kors och tvärs,

Nu tror jag vi övergår til nästa vers


Med tobaken i Rinkaby har illa det gått.

För när vi från ovan vänta lite vått,

då kom där med åska en hagelskur,

slog sönder och fördärvade vår natur.


För naturen i Rinkaby av tobak består

här pengarna före det sköna går.

Här syns planta vid planta och fält vid fält,

att den blev fördärvad vi ännu ej smällt.


Vad som näst efter tobaken är typiskt för byn

är väl flyget som svävar högt över skyn.

Med dem och med A3 vi blivit som ett.

Vi för länge sen slutat på dem titta snett.


Vid namn nu jag tänkte nämna en del

personer och inte placera dem fel,

Utan nämnda dem efter vad insats dom gjort

och göra ännu så i smått som i stort.


Sven Olsson, jag tyckte jag såg honom nyss,

till festen har kommit, men han bor ju vid byss

Och har nära att gå, så det vore väl skam,

om ej Bygårdens herre till festen kom fram.


Vår nämndeman har vi ej hört här ikväll,

ska han inte nu ta och göra sig snäll

Och sjunga den sången, som ingen kan

sjunga så bra som Jussi och han.


Stinsen, Herr Eriksson, gör stilgit honnör,

när tåget det kommer och tåget det kör.

Och vänlig och mild mot alla han är.

fast S.J. har kommit med mera besvär.


På växeln där har man också så brått,

så undra ej över när kontakt du fått,

Att det kommer ett ”Rinkaby” så ledigt och rappt:

det är vanan som gör att dom inte ger tappt.


Källarmästaren Bondesson på järnvägskafét

kan jag rekommendera för kaffet och theet

För om man som älta det dricker på fat,

så tror jag det inte smakar surrogat.


När vi se handlande Bergkvist från Horna,

då sänka vi blicken, ja rakt ner till skorna.

Av honom ett minne vi blott ha kvar,

när som skatt-mase sist han i Rinkaby var.


I den första affären på höger hand

när man sommartid kommer från Åhus strand,

Kan man både ekipera sig och köpa lemonad,

för diverse saker finns på hyllans rad.


Om man till handlaren Jönsson gör en titt,

både in och utvärtes bekymmer bli kvitt,

För där kan man handla, ja där finnes allt

från träskor och kläder till peppar och salt.


Om en skruv det har lossnat, hos er någonstans,

vad skulle vi göra om ej Holmkvist fanns,

Han kommer med tången, om ni honom ber,

och skruven den lossnar nog aldrig mer.


Om elektriska ljuset det strejkar nån gång,

då veta väl alla, ej vägen är lång,

Till den som kan laga den utan nåt knot,

Elektriske Sven för allt sådant vet bot.


Om väckareklickan ej ringer när den ska,

Då tycker jag ni den i handen ska ta

och söka en passelig doktor till den,

jag rekommenderar urmakare-sven.


Herr Möllerstedt kan vi väl kalla fabrikör

han vackra och välgjorda saker gör.

Förutan hans hjälp ni mig ej skulle sett,

han scengolvet byggt och placerat det.


Vår sotaremästare Ringdal kan bli,

när kriget tar slut och bensinen blir fri.

Han övar sig nu lite grann, som sig bör.

Han kör och han sotar och han sotar och kör.


Mjölken, dom här i mejeriet nu sälja

som sötmjölk, ha vi så svårt att svälja.

Jag tror att dom blandar opp den med vann,

var grädden blir av syns på mejerskan.


En idrottsförening i Rinkaby det finns,

och där sparkas fotboll av pojkar och kvinns,

Men om någon av spelarna förhinder får,

Viktor Svenssons och kassören i reserven står.


Och om tandvärken börjar så där uppå lek,

ett pulver man köper i Jönssons ”apotek”,

Och om hjärtat det krånglar och rätt jag nu minns,

Hoffmans hjärtstyrkande droppar det finns.


Som förman för tipset i Rinkaby står,

Hilding Olsson, och där man bekräftelse får,

Om en tolva man tippat och skrivit den rätt,

där kan man bli rik på ett enkelt sätt.


Sven Persson han har inget namn på sin dörr,

har aldrig det haft varken nu eller förr,

Men kunderna strömma in där ändå,

dom säkert valuta för pengarna få.


Men ifråga om julskyltning tycker då ja,

att handlaren Andersson ska priset ha,

Där är allting så vackert från tomte och glitter,

till självaste chefen, som bak disken sitter.


Om någon av Eder funderade på,

att härlig kålsoppa till middag få,

Då kål och morötter och vad som dit hör,

ni finner i byn, om till Ekstrand ni kör.


Sen vill jag bara upplysa er om,

att Hageltorns hundkennel  flyttat härifrån.

Nu rasrena valpar man endast kan vänta,

från  mejerskans Kajsa till skräddarens Zenta.


Hantverkarna dom får vi inte gå förbi,

då tror jag att dom skulle stötta bli.

Jag skall tala för deras sak och framhålla dem,

till antalet tror jag, dom är fem.


Tombolan i hörnet därnere ni ser

är värd ett besök, många vinster den ger,

Margit Andersson och Ingeborg det arbetsamt har,

när festen är slut är nog ingenting kvar.


Edit i Kärret har också mött upp,

hon förtjänar då verkligen en kaffe med dopp,

För hon har medverkat på sitt lilla vis,

hon sprungit och lånat ihop servis.


Ja alla har varit så duktiga så,

huggit i och hjälpt till i varendaste vrå,

Men fruarna från Horna ska ha särskilt honnör,

när Röda Korset det kallar, från Horna dom kör.


Att barnen fick sjunga och medverka här,

har vållat fröken Persson extra besvär,

Hon har sjungit och övat med dem varje da,

det hördes ju tydligt, det gick ju så bra.


Lärarekåren har lärt våra små,

att läsa och skriva och insikt få

I de vuxnas och lärdes mystiska värld,

i fantasien gjort mången sjumilsfärd.


Ja många har samlats till denna fest,

jag skulle väl hälsat var enskilda gäst,

Men den som ej känner sig träffad av min sång,

ska jag komma ihåg till en annan gång.





Författare: Irma Hermelin

Publicerad: IOGT-föreningens Hembygdens Jul 1967